to whom it may concern

Hej, nu har vi käkat middag, nachos, det vad mumma det!

Vilat och kollat på Skärgårdsdoktorn en stund, nu skall vi dra och träna och bada bastu. High Five på det alltså.

Imån blir det Stockholm, weeei!

Sånt här gör mig så upprörd. Och vad som gör mig ännu mera trött, är att ett par gånger i året blir sånt här så jävla uppmärksammat i kvällspressen. Vad svenska befolkningen inte verkar fatta är att detta pågår 365 dagar om året, runt om i världen. Inte bara i Kina, och inte bara i Usa, och inte bara under den perioden OS råkan anordnas.

Fan, ta ert ansvar under hela året, eller så ge fan i det. Sluta skrämma upp hela mellanmjölks-sverige med skrämselpropaganda på löpet varje dag i en vecka. Eller så är det bara att acceptera att det är såhär det ser ut i andra delar av världen. Tro inte på något sätt nu att jag tycker det här är okej, men jag blir så jävla trött på allt förbannat ögontjäneri.

Igår var det somsagt partey, men jag var nästintill nykter, och gick hem vid ett.

Kollade på Green Street Hooligans, och några my name is Earl avsnitt. Vaknade till “At least give me my dreams back” vid tio, ville dock inte riktigt höra på det örat, så jag stängde av alarmet och sussade glatt vidare. Två timmar senare, väcktes jag istället av “A Boy brushed red, living in black anda white” och en upprörd Anna i andra ändan. Så bedjade så jävla ömkligt att jag inte kunde säga nej, så nu skall jag gå ner och hjälpa henne att packa påsar.

Så nu, två koppar kaffe senare, börjar jag bli människa. Dax att klä på sig och dra I Guess… regnar gör det också, jävla fan. Måste träna idag också, jävla fan. Måste skriva klart utvärdering och en massa annan skit idag, jävla fan. En massa måsten jävla fan!!!!

Jag & Håkan bråkan, ensamma en Tisdagnatt.

Bättre än så kan det fan inte bli.